skip to main |
skip to sidebar
Jag har bestämt mig. Nu letar jag bara efter den perfekta platsen. Det är dags för den här fågeln att flyga vidare, för jag tänker inte bli kvar här. Jag dör hellre än att bli en av alla de vars drömmar dör på den här fördömda platsen. Nu ska jag bara hitta rätt och få allt att kännas rätt. Sen säger jag adjö sålänge och ger mig ut och lever. Låter inte det som en helt magnifik plan så säg? Jag kan få det att fungera, jag ska få det att fungera! Och var det inte det som allt handlade om att våga leva fullt ut och göra saker man aldrig skulle göra annars, som att flytta till en helt ny stad. Man måste ju som sagt våga chansa för att kunna leva.
Likt snön yr omkring utanför fönstret, yr tankarna omkring innanför. Varför finns jag och finns det överhuvudtaget en enda jävel där ute som bryr sig ifall mina andetag upphör eller fortsätter. Ibland önskar jag att jag var en liten kall snöflinga som inte hade något annat att tänka på än att virvla runt i vinden. En sekund senare vaknar jag upp och inser att det bara var en idiotisk tanke. Idag är en sån dag när alla tankar känns mest bara fel och när allt jag vill är att snön ska täcka hela min kropp så att jag blir alldeles kall, alldeles för kall för att någonsin kliva upp igen. Jag har också drömmar, jag kommer bara inte ihåg dem längre.
Händer som letar hud i mörkret. Ryggslut som berättar historier för nyfikna fingertoppar. Frågor om livet och döden och allt där imellan som blandas med svar i ett samtal som aldrig tycks ta slut. Sekunder som blir till minuter som blir till timmar som blir till dagar som blir till månader som blir till år. Och ikväll orkar jag egentligen inte göra något. Ikväll vill jag bara vara naken med dig.
