where the hood at

pause

I'm turning turning turning turning turning around

Vem bryr sig egentligen om att inte få vara en del av familjen när man har så många andra i sitt liv, som faktiskt är helt underbara.
Jag har aldrig varit tjejen som hör till en familj på det sättet ändå. 7 år själv i sommar, jag har klarat mig relativt bra under dessa år och jag kommer fortsätta att klara mig. Jag är bara glad att giftet är borta från mitt liv. Nu kanske jag äntligen får andas, jag är ju trots allt inte någon del av cirkeln, som ni så fint uttryckte er.

Min väg har inte varit lätt och den har inte varit fylld av glada minnen eller värmande kramar. Men den har gjort mig till den jag är idag. Jag vill att ni ska veta anledningen till varför jag aldrig kommer att skaffa någon familj. Min värsta mardröm är att bli som er, att låta någon växa upp med samma uppväxt som jag. Jag hoppas att ni, speciellt du förstår att det är såhär jag känner. Med det här säger hejdå till dig en gång för alla.
Jag hoppas att du en dag vaknar upp ser dig själv i spegeln och ångrar dig, inser vad du ställt till med. Men hör inte av dig till mig om du gör det. I mina ögon är du cancer när den är som värst.

Going insane

Sveriges sjukvård är verkligen inget att hänga i julgranen. Psykavdelningen har tagit midsommarledigt och är tillbaka på tisdag.

btw

Imorgon åker jag till Ulvön för att jobba där i sommar med Angelica. Jag och en av de bästaste vännerna på vårat eget robinson. Ris eller ros, det är bara att vänta och se.

All you can eat

Jävla mansgris! På trean just nu är det en dokumentär om en kvinna vars mål är att bli världens fetaste kvinna. Hon har en man som stödjer henne till hundra procent och som dessutom har "inspirerat" henne att ta tag i det hela, kanske till och med planterat idén i hennes huvud. Han i princip bestämmer över henne och står och säger rakt in i kameran att han tänder på överviktiga kvinnor. Ju fetare ju bättre, han köper mat till henne och påpekar hela tiden att han älskar hennes fetma. Han säger att han har tendeser till feedersyndromet, han älskar att se kinnor äta. Men han är viktig med att poängtera att han inte tvingar henne till något. Han fotograferar henne naken lite nu och då för att lägga ut bilderna på internet så att andra män kan se hennes feta nakna kropp och veta att den är bara hans. När han förklarar varför han gör det så gör han liknelser mellan kvinnan och en bil. Har man en fin bil vill man ju att andra ska se den men inte köra den. Hallå kvinna, har du ingen ryggrad? Han utnyttjar dig för att få leva ut sina inre fantasier. Snart är kvinnan så stor att hon inte kan röra sig längre och han bara njuter. Hon kanske vill det här till viss del visst. Men hon står uppenbarligen under denna mans makt. När programledaren frågar henne varöfr hon blir så tystlåten kring mannen svarar hon att hon skulle göra vad som helst för honom och att hon lyssnar och litar på honom fullt ut. Förälskad eller hjärntvättad det är frågan. Bakom varje svag kvinna står en dominerande man med knytnäven i högsta hugg. Eller hur var det nu igen.

I just don't know what to do with myself

Nu är jag fast, vill jag verkligen vara fast? Sist jag var fast slutade det med att jag gick in i väggen. Det är jätteroligt, verkligen! Men det känns inte 100% bra. Magkänslan säger mig att detta var förhastat och impulsivt, som allting annat i mitt liv i och försäg. Tala eller för alltid tiga, det är frågan.

My life is an endless succession of people saying goodbye

Jag har så mycket jag vill berätta för dig. 219dagar utan ett endaste samtal om vad jag gjort eller hur din dag varit. Det är nog det jag saknar mest av allt. Alla samtalen om allt och inget.
Jag antar att det är såhär det är att verkligen sakna någon.
Någon som är borta och aldrig kommer tillbaka.
Dagar blir till veckor, veckor blir till månader, månader blir till år. Tiden går fort när någon är död.
Det här är anledningen till varför jag inte ska vara uppe såhär sent själv, jag tänker alldeles för mycket. Jag tänker på dem jag saknar, de personer som lämnat mig, de personer som kommer lämna mig, världens orättvisor och allt annat som jag vanligen inte vill tänka på. Att vara en nattuggla är påfrestande nätter som denna. Nätter då ditt skratt ekar i mitt huvud och gör mig påmind om allt som vi går miste om för varje dag vi glider ifrån varandra. Insomnia.

Strawberryfields forever

Samtidigt som jag aldrig varit så innerligt lycklig i hela mitt liv som jag är nu, så tillfredställd med att leva sjunker jag i mitt eget inre mörker. Mitt förflutna kommer ikapp mig, förtär, förstör, påminner mig om varför jag är som jag är. I höstas gick jag vilse i livet, hamnade på helt fel spår förblindad av sorg. Tack vare en resa som totalt ändrat hela min livstro och som lärde mig att njuta av livet i sig hittade jag tillbaka till mig själv och ut ur mörkret som varit min vardag så länge. Jag vet inte vars jag vill komma med det här..Allt är bara så bra nu, jag vill bara kunna njuta av att få vara glad, och bli lämnad ifred, bli av med skeletten i garderoben.

?

Tittar just nu på en dokumentär om Fritzl på tv4. De använder sig av samma musik som i en dokumentär som handlar om auschwitz. Det görs hela tiden acossiationer till andra världskriget dokumentären filmas i dystra vintermiljöer med bl.a. tåg som glider förbi i snödimman. Är det en slump eller vill de få oss att undermedvetet förknippa Fritzl och den här situationen med förintelsen? Blir vi hjärntvättade att undermedvetet tycka det media vill få oss att tycka. Väldigt intressant att analysera dagens media. En liten tanke bara.

We are all in the same boat, they said to me