But you know, no one stays up for you.

Det är om kvällarna när tevattnet för länge sedan kallnat och gatulamporna inte längre värmer som jag känner mig lite sådär ensam, ni vet som man kan göra ibland när man ligger där själv i mörkret och allt man hör är de egna andetagen som studsar emot de hånande väggarna. Det är då det händer att jag drömmer. Önskar att jag hade någon som kunde viska om hemligheter som bara vi skulle förstå i mitt öra. Jag skulle pekfingervalsa kärleksmeddelanden på hud och vi skulle le så som bara vi skulle kunna le.
Men istället för att bli hög på kärlek slukas jag av mörkret, lika ensam som varje kväll när tevattnet för länge sedan kallnat och gatulamporna inte längre värmer.