Start again,

Jag antar att jag känner mig lite ensam numera. Det känns som om att livet glidit mig ur händerna de sista veckorna, som om jag inte kan göra något annat än att vänta ut denna rådande storm. Jag saknar min familj och mina vänner oerhört mycket. Jag vet inte, allt känns bara så fruktansvärt jobbigt numera. Jag vet varken ut eller in och antar att det jag försöker få fram är att jag saknar en värmande hand. Ibland kan en kram när man som minst anar det vara det enda som behövs. Jag vill bara känna närvarande igen. Jag orkar inte längre, det här tär sönder mig innifrån.