onsdag 13 januari 2010

Woke up from a bad dream last night with fear dripping from my eyes

Det var dimmigt ute och ljudet från klackarna ekade ut i det tomma mörkret. I skenet från gatlyktan kunde jag se en mörk gestalt, nästan flyga fram framför mig. Jag känner att hjärtat börjar slå lite snabbare och varenda cell i kroppen skriker till mig att det är farligt att gå där i dimman, men jag går vidare. Efter några minuter är det dag och jag är framme vid en kyrkogård. Gestalten framför mig är spårlöst försvunnen.
Jag går in på gravgården och fram till en tom grav. När jag står där och kollar ner i det mörka hålet hör jag någon som ropar på hjälp. Jag hoppar ner i hålet och mörkret slukar mig. Det första jag tänker är att jag är ledsen över att jag aldrig kommer att få se solen igen, det är något i vägen vid öppningen. Jag ropar på hjälp men det finns ingen där som hör mig. Efter en bra tid i graven hör jag ljud ovanifrån nästan som en melodi. Jag kollar upp och allt svartnar. Någon slog en spade i huvudet på mig.
Nästa gång jag vaknar upp är jag fastbunden i kättingar i någons förråd, jag är livrädd och skriker att den personen som gjort det här ska visa sig. Fram ur mörkret uppenbarar sig den mörka gestalten från kvällen innan. Gestalten visar sig vara någon blandning av människa och djur och blodet fryser till is när denna odjursliknande fabel borrar in sina mörka ögon rakt igenom mig. Jag skriker på hjälp men det kommer inget ljud ur min mun.
Odjuret stryker med sina klor över min bara kropp och innan jag hinner tänka börjar det att dra bort köttstycken från min mage. Blodet rinner och jag skriker av smärta. Odjuret ler och börjar att nynna, ta da da dam ta da da da da dam. Jag blundar och försöker tänka glada tankar att allt bara är en mardröm men när slits tillbaka av smärta och öppnar mina ögon är det första jag ser odjuret inte mer än fem centimeter bort från mitt ansikte. Det andas så kraftigt att mitt hår sveps med i dess andetag. Jag gråter och skriker men vet att det inte hjälper. Jag försöker röra på mig men skadorna är för allvarliga. Med ett blödande hål i min mage ger jag upp livet. Livslusten droppar ner på golvet och blandas med blodet. Dripp dropp dripp dropp och så vaknar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar