Vem bryr sig egentligen om att inte få vara en del av familjen när man har så många andra i sitt liv, som faktiskt är helt underbara.
Jag har aldrig varit tjejen som hör till en familj på det sättet ändå. 7 år själv i sommar, jag har klarat mig relativt bra under dessa år och jag kommer fortsätta att klara mig. Jag är bara glad att giftet är borta från mitt liv. Nu kanske jag äntligen får andas, jag är ju trots allt inte någon del av cirkeln, som ni så fint uttryckte er.
Min väg har inte varit lätt och den har inte varit fylld av glada minnen eller värmande kramar. Men den har gjort mig till den jag är idag. Jag vill att ni ska veta anledningen till varför jag aldrig kommer att skaffa någon familj. Min värsta mardröm är att bli som er, att låta någon växa upp med samma uppväxt som jag. Jag hoppas att ni, speciellt du förstår att det är såhär jag känner. Med det här säger hejdå till dig en gång för alla.
Jag hoppas att du en dag vaknar upp ser dig själv i spegeln och ångrar dig, inser vad du ställt till med. Men hör inte av dig till mig om du gör det. I mina ögon är du cancer när den är som värst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar