Goodmorning starshine, the earth says hello.

Om det är något som får mig att verkligen brinna av så är det rasism. Jag kan inte för min värld förstå hur man kan avsky en annan människa på grund av hudfärg eller religion eller liknande. Vi är ju alla likadana under ytan. Vi är alla lika mycket värda oavsett jobb, hud, religion eller hemland. Jag förstår inte varför en del människor får för sig att de är bättre än andra när sannigen är den att vi alla är lika bra i grund och botten.
Det som gör mig mest föbannad är att jag avskyr rasister. Det gör mig lika dålig som dem. Avsky kanske dock är ett starkt ord. Jag tycker nog snarare synd om rasister när jag tänker efter. De går miste om så mycket. Kulturellt, kulinariskt, alla möjliga upplevelser och möten överhuvudtaget.
Vad spelar det för roll om vi har tempel, kyrkor, moskeér och synagogor i en och samma stad? Vad gör det om en man och en kvinna av olika ras är tillsammans? Vad spelar det förr roll att man umgås utanför landsgränserna? Vad gör det om grannen kommer från ett land långt långt borta? Se det positiva i det hela och ta till er av det som erbjuds istället. Var glada över den otroliga chansen vi har fått att lära känna alla.
Jag tycker det är dags för Sverige att lägga ner segregeringen i detta land och börja bygga upp ett enat land utan rasgränser. Om vi kan vara världens mest jämställda land varför inte bli ett rasfritt mångkulturellt samhälle och en förebild för omvärlden även där.
Om alla bara skulle lära sig att älska alla så skulle det finnas betydligt mycket mer kärlek på den här planeten.
Hur vore det om vi slutade fokusera på att hata allt och alla och började fokusera på att älska varandra istället?