söndag 14 juni 2009

Strawberryfields forever

Samtidigt som jag aldrig varit så innerligt lycklig i hela mitt liv som jag är nu, så tillfredställd med att leva sjunker jag i mitt eget inre mörker. Mitt förflutna kommer ikapp mig, förtär, förstör, påminner mig om varför jag är som jag är. I höstas gick jag vilse i livet, hamnade på helt fel spår förblindad av sorg. Tack vare en resa som totalt ändrat hela min livstro och som lärde mig att njuta av livet i sig hittade jag tillbaka till mig själv och ut ur mörkret som varit min vardag så länge. Jag vet inte vars jag vill komma med det här..Allt är bara så bra nu, jag vill bara kunna njuta av att få vara glad, och bli lämnad ifred, bli av med skeletten i garderoben.



1 kommentar:

  1. Klart jag vill ha ett porträtt av dig ståendes i ditt lila blåbärskök, så att jag kan ta fram det och skratta åt det när jag sitter ute på en ö mitt i ett hav i ingenstans ;)

    Och förresten, I'm glad you're back! Nu kör vi skiten ur den här stan de sista dagarna.

    SvaraRadera