söndag 5 juli 2009

Waiting on the world to change

Varför kan inte alla bara låta mig vara ifred. Låta alla andra vara ifred. Varför ska frågor alltid hagla likt skotten från andra världskriget. Ni förstår inte att ni skjuter ner mig när ni gör sådär. Ni kväver mig med frågor och får mig att vilja kräkas och fly. Den här eller den där, vad tycker du, lyssna på mig jag vet bäst. Jaha men då vet jag vad du tycker håll det för dig själv och tryck inte ner mig med dina tankar.
Gårdagen är lika med en total katastrof. Bekännelser, korsförhör och allt annat som man helst inte pratar om. Kan det här bli värre?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar