Johnny Cash sjunger "I got Jesus and that's enough" och jag överväger för en sekund eller två att bli troende enbart för att ha något att vända mig till när jag har tappat allt och inte har någon kvar. Eller när jag gjort något dumt och tror att i alla fall Jesus skulle förlåta alla mina synder. Om man tror på det Johnny sjunger så gör han åtminstonde det.
Efter att enbart ha tänkt tanken i två sekunder blir jag allmänt illamående och tar tillbaka allt.
För jag tror ju inte på Jesus eller kristendomen eller hinduismen, buddhismen, islam, judendomen, new age, voodoo eller någon av alla andra religioner som finns på denna planeten även kallad jorden. Jag tror däremot att människors tro är verklig. Jag tror att det är betydande för dem som tror att tro på något, det är bara synd att de inte tror på något som inte är så farligt att tro på. Människor krigar över sin tro. Människor dödar över sin tro. Människor sviker över sin tro. Att tro så starkt att man faktist tar till psykiskt och fysiskt våld är vad jag kallar en stark tro. Även om jag inte vill ha det så och även om det ibland verkar gå för långt så vill jag känna hur det är att tro så starkt. Att verkligen tro på något. Samtidigt som det bringar så mycket hemskheter så ger det människor så mycket mer. Jag tänker på alla de som tror och känner tillhörighet till en större makt, samhörighet på en djupare nivå. Vilken mäktig känsla. Vad läckert att få ta del av något sådant under sin livstid.
Vart ska jag vända mig när jag ligger för döden om inte till tron? Det är en fråga jag ställt mig många gånger.
Jag beundrar verkligen de som har styrkan att tro på något. Jag avundas dem. Här står jag en flicka med så mycket erfarenhet av livet att jag tappat tron till något högre bortanför mänskligheten ensam och kollar in på människorna bakom(utanför?) murarna och bara fascineras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar