Meat is murder and I wish I was a broccoli

Idag när jag skulle diska så skar jag upp tummen på vänsterhanden med kökskniven. Det var blod överallt och det gjorde inihelvetes ont. Blod klarar jag av finnemang när det är på andra. Men när det är jag som är skadad får jag panik och blir gråthysterisk. Så där stod jag i köket med blod överallt, inklusive på kniven och skrek och panikgrät och försökte ringa runt till vemsomhelst för att veta vad jag skulle göra med handen. Tillslut fick jag tag på min far och det lät ungefär såhär:
- Pappa det är blod överallt och jag vet inte vad jag ska göra AAAHHHH!
- Lugna ner dig Jennie jag hör inte vad du säger när du skriker så mycket.
- Det är blod överallt jag cuttade upp min tumme och jag hatar blod, buhuhuuhuhuh.
- Hur ser det ut då? Är det ett djupt sår, är det jättemycket blod?
- Sluta jag blir äcklad! Jag vet inte jag törs inte kolla jag har haft handen bakom soffan. Pappa jag vill inte se blodet.
- Jennie för i helvete! Dra fram handen och bind nånting runt blodflödet efter att du kollat hur det ser ut.
- UHUHUHUUUUUUH. Det är jätteäckligt, jag dööööööör. Pappa jag vill va en grönsak, buhuhuhuhu.
- Jag kollar till dig imorgon om du dött eller ej av blodbrist, jag ska se tv nu. klick..

Så där satt jag och virade en rulle toapapper runt handen och slängde den bakom soffan så att jag inte skulle behöva se den samtidigt som jag skrek och grät hysteriskt och förbannade mig att jag kastat bort alla mina receptbelagda smärtstillande tabletter. Och köket ja det är fortfarande blodigt jag har inte närmat mig diskbänken än. Blodet får ta och torka innan jag tänker ge mig på att ta bort det.
Det värsta är inte att min hand pulserar så illa att jag funderar på om den lever sitt eget liv. Eller att jag är yr av utmattning efter blodförlust och panikskrik i en timme. Illa är att jag känner mig helt retarderad på grund av att jag inte kan använda min vänsterhand. Ett litet problem med tanke på att jag är just vänsterhänt.
MEN det värsta är dock att jag känner mig som ett billigt slaktat stycke kött. Blodigt kött. Slaktad av en blodig köttkniv (som jag använder för att skära tunga grönsaker). Jag skrek och grät för att det gjode så jävla ont, för att det var så mycket blod som rann ur fel person och för att jag insåg att jag är gjord av kött, ett levande kadaver precis som alla djur jag hatar och inte äter. Jag vill va en grönsak skrek jag ju som sagt till pappa. Besvikelsen över att inte få vara en broccoli och att måste vara ett stycke kött är nästan värre än förlusten av fingret. Jag hatar kött och är så fruktansvärt äcklad av det att jag inte ens äter det. Jag klarar inte ens av att äta vegetarisk mat som smakar för mycket kött. Så äckligt! Så här ligger jag nu, ett retarderat stycke billigt och blodigt kött med en trasig tumme som värker som sju svåra år.
Och med det säger jag godnatt.