Idag är en sån där dag när jag ler med själen hela vägen ut i fingerspetsarna. En sån där dag när alla pensionärer ler när dom ser mig skratta mig fram längs med gatan, inte för att det hänt nått kul utan bara för att världen blir så mycket vackrare när man ler. En sån där dag när höstlöven yr runt i vinden som små röda hjärtan och vinden i sig är som ljuv musik som bara de med ett leende på läpparna förstår.
Idag har jag hälsat på min mormor och morfar som efter 50år tillsammans fortfarande är som nyförälskade i varandra. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tittar på dem, och kan inte hjälpa det utan tänker att om det är sådär kärleken är så vill jag också ha det så när jag blir sjuttio år och all min tid innan dess.
Att ge varandra blickar som bara skriker 'du är den vackraste jag vet' efter så många år tillsammans det måste ju vara någon slags euforisk kärleksutopi. Och hur de säger darling darling till varandra när de vill något, det får mig att smälta rakt av.
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar