Igår virvlade jag runt som en kattunge på lsd. Jag var överallt och ingenstans. Jag pussade och kramade på alla mellan himmel och jord. Jag predikade politik och farliga får. Jag dansade som en galning. Jag levde som om det inte skulle komma någon morgondag. Jag hade kul igår. Jag var galen igår. Jag blev påmind om hur jag brukade vara. Med eller utan alkohol. Det fanns en tid då jag inte var rädd för något, då jag var helt galen och kunde säga eller göra i princip vadsomhelst. Mitt gamla jag som brukade övertala folk att jag var från Ryssland och hette Olga tills de var helt övertygade eller som kunde hoppa rakt in i en buske bara för att jag kunde. Jag brukade bjuda på mig själv i alla möjliga situationer. Jag kunde ibland balansera på broräcken bara för att känna hjärtat slå extra hårt, helt orädd. Idag är jag rädd för det mesta. Igår lös Jennie igenom för en stund och vet ni vad. Jag saknar mig. Nu när jag har haft det lite bättre i några dar har jag insett att det är ju den jag egentligen är. Jag är inte den här deprimerade tjejen som aldrig kommer förtjäna något bra i livet igen. Jag är Jennie Åberg och jag behöver bara lite hjälp och tid för att komma tillbaka till livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar